Hai läsare<3
Gjorde mat ikväll som råka bli jättestark, men god.
Nu ska jag hem till älskling & mysa där, skriver sen, puss<3

Hai läsare.<3

Har tillbringat dagarna sen jag kom tillbaka till Sverige, med min kärlek.

Igår hade vi 9 månader.<3

Helt otroligt vad tiden går när man älskar någon så mycket.

Mitt humör vänder sig hela tiden & jag kan verka sur även om jag inte är det.

Sen 6:e klass har jag gått hos psykologer/kuratorer eftersom jag har problem med mitt humör.

Jag tar in så mycket intryck & bryr mig så mycket om alla andra så det bryter ner mig själv.

Jag fick frågan igår, "varför ska du gå till en psykolog, det är väll inget fel på dig?"

Människor här i världen behöver utomstående att lägga sina problem hos.

Jag vill inte lägga mina problem på mina vänner eller min pojkvän så jag går till kuratorer eller psykologer.

Det gör inte heller saken bättre att jag mår psykiskt dåligt över hur min kropp ser ut.

Jag skäms över den så sjukt mycket & varje gång någon påpekar min kropp så mår jag bara sämre.

Jag har även problem med avundsjuka & svartsjuka som jag brottats med i flera år.

Det gick frammåt, men sen slutade jag kungs & allt gick åt skogen.

Att ha haft en pojkvän som var otrogen mot en i ett antal månader gör inte saken bättre heller.

Jag försöker att blicka frammåt & inte låta det gå över mitt nuvarande förhållande, men ibland händer omedvetna saker.

Tillexempel när någon tjejkompis till min kille som jag kanske aldrig har träffat, kramar honom så blir tydligen min blick svart.

Det kan även vara att jag verkar vara sur, när jag bara svarar kort för att jag inte vet vad jag ska säga.

Jag har även problemet att jag ofta flyr ifrån mina problem istället för att ta tag i dem..

Dock gör jag inte det i mitt förhållande för jag vill att det ska fungera.

Jag vill inte förlora den jag älskar mest i hela världen på grund av att mitt psyke leker med mig.

Det är därför jag behöver någon utomstående att prata med, som hjälper mig.

Förut blev jag erbjuden tabletter som skulle "fixa allting så jag slapp tänka", men jag tackade alltid nej.

Jag vill kunna fixa detta själv utan en jävla massa tabletter.

Det är även ett irriterande moment när människor ofta säger till mig "men tänk ett steg längre innan du tänker & handlar".

Om du någon gång varit i mina skor skulle du veta hur mycket jag analyserar varje sak jag ska säga, tänka eller göra.

Alla gör misstag ibland, man är inte merän människa.

Istället för att ge mig kommentarer som att tänka längre, hjälp mig på ett annat sätt.

Förklara istället för mig hur jag kan vara på ett annat sätt i vissa situationer.

Eller vad jag kan göra för minsta lilla annan sak som förändrar en hel situation.

Jag försöker så gott jag kan själv, men ibland räcker inte det till.

Nog om detta idag.

Bjuder på en bild på mitt hår & en bild på min kärlek.

Puss.<3