Ja läsare, som ni läste precis så är nog min förkylning över.

WOHO & party på det.

Inatt bär det av tillbaka till jobb, & jag såg faktiskt fram emot det tills jag pratade med min chef & gav beskedet att jag kommer inatt.

Han verkade inte glad & jag kan väll inte klandra honom. Vi är ju få chaufförer på företaget, men samtidigt så måste ju ens egna hälsa gå före arbetet i mitt tycke.

Jag har kommit fram till den insikten sedan alla problem med min mage började. Jag ignorerade det & fortsatte köra på i 190, blev sjukare & sjukare tills jag inte kunde lämna hemmet. 

En annan sak jag även reflekterat över är att sedan jag började detta arbetet så har jag varit sjukare än på länge. Jag blir mer förkyld, fått problem med magen & lite andra grejer. Frågan är om det är jobbet, eller är det min kropp som ändrat sig? Visst, vi har det stressigt, men jag har ju ändå hög gräns, eller...?

Har man blivit mindre tålig för att man kör på till 110% hela tiden?

Jag kan faktiskt inte ge någre svar, då jag själv inte har en aning om vad som är rätt eller fel i den frågan.

På något sätt får jag väll se om allting ändrar sig när vi slutar köra posten den 31, annars får man nog överväga sin karriär. För i slutändan så är det ju jag som mår dåligt, inte min arbetsgivare. I slutändan så är människor utbytbara, för när jag går i sönder är det inte företaget som står still. Då är det jag som får lida & försöka reparera mig själv, företaget kan bara ta in en ny, friskare & mer alert människa.

Hur som helst, nu ska jag sluta vara negativ.

Idag fick jag packat ner några fler flyttlådor & gjort färdig listan till jobb över all nattel. Nu hoppas jag bara att den stämmer, så jag inte behöver göra om den fler gånger.

Om 2 dagar är det även 4 månader kvar till julafton & som jag längtar. Julen har alltid varit min favorithögtid & många förstår inte mig när jag berättar varför. Jag kommer berätta längre fram varför det är min favorithögtid, det ska jag inte tråka ut er med nu.

Puss&kram