Hai bloggen.<3

Allt i denna världen handlar hela tiden om respekt.

"Kan du inte visa mer respekt?" "Varför visar du aldrig respekt?" "Kan du inte stå upp för dig själv mer?!"

Ord som en jag alltid får höra.

& jag undrar helt seriöst vad det är för fel på mig eftersom jag aldrig käftar emot.

Jag får aldrig höra om något bra jag gjort, & jag antar att det är för att jag aldrig gör något bra heller.

Jag dansar bara efter alla andras pipa och håller käft.

Där hemma tar jag ut allting, hur arg jag än är och hur missnöjd jag är med saker och i mitt liv.

Jag har få ljuspunkter, men de slocknar en efter en.

Om människor visste hur ont jag har varje gång de aldrig visar mig respekt eller bara trycker ner mig.

Ingen berömmer mig, slutsatsen är.

Jag gör aldrig något bra.

Jag är bara ivägen, stör, är respektlös och är en följeslagare.

Varför?
& framförallt.

Vad är det för fel på mig?
Jag har få vänner som jag kan vara glad över att jag har.

Jag har en underbar kille & hans familj är underbar & får mitt humör på topp gång på gång.

Jag ska alltid göra allting för alla andra utan att få något tillbaka.

Varför går jag med på det?

Varför säger jag aldrig stopp?

Det finns en del i mitt umgänge som gör precis vad dom än vill hela tiden.

De visar noll respekt & skriker på alla andra att de inte visar respekt & saker.

Hur står de människorna ut med sig själva?
Får de aldrig dåligt samvete?
Reagerar dom inte på att andra kan må dåligt av det eller tar åt sig mer än de borde?
Jag är en känslig människa, det är jag & det vet jag om.

Men det finns gränser.

Just nu längtar jag bara till helgen så jag kan få komma bort från allting och bara vara med min pojke.

Jag vägrar att gå till psyk eftersom det inte hjälper, jag mår bara sämre.

Antidepressiva och andra skittabletter är inget jag vill prova på, jag tror inte på sådant.

Jag ljuger för min pappa att jag går hos en psykolog för att prata om mina problem, bara för att inte oroa honom om mitt mående.

För hur orkar egentligen en människa gå runder hela tiden och må så som jag gör?
Sprängs man inte snart och går i bitar?
Går in i en vägg, eller hur lyckas man?

Jag tror svaret är, jag föddes stark.

Har gått igenom många saker och kämpat för att överleva dagens utseendefixering osv.

Jag är stark & jag har få människor som tror på mig.

Tack till de människor som tror på mig.

Tack till min pojkvän som finns i mitt liv.

Utan er hade jag nog inte varit här & gett upp för längesen.

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, detta var inte igår... Jag har länge funderat på att fortsätta skriva här, men så kom livet emellan.... Vad har hänt sen sist? *Skaffade katt när vi bodde i Fogdarp, lille Kalle. Han adopterade vi från Djurskyddet kattfotens katthem i halms...

Hej läsare! Idag blev det en långtur med lastbilen. Det var inte mycket att köra ut idag (märks att det är måndag & Corona!!), så jag fick köra en sväng till skillingaryd för att hämta bildelar. När jag varit där fick jag köra ner till laholm & läm...

Halloj läsare! Idag blev dagen lite upp & ner... Man ska ju ställa fram klockan idag & då har det blivit lite konstigt i rutinerna. Men jag har fått gjort en tvätt & handlat & lite så. Ikväll blev det potatismos, stekt kyckling & morötter samt cha...

Gomorron läsare. Dagen började med att Tim åkte till garaget :( Då började jag med att storstäda vårt hem. Jag tog sedan ut soporna & bäddade rent sängen. Det hanns även med en tvätt. När Tim kom hem vid 17 tiden så påbörjade jag maten, det blev k...

Halloj läsare! I torsdags var det jobb som vanligt, men då det är lite att göra så var jag klar redan vid 12.. Jag åkte sedan & hämtade ut paket samt handlade lite. När jag kom hem så bakade jag en brownie med valnötter till jobb på fredagen. Annars...