Godkväll läsare.<3

Idag har varit en såndär dryg dag. Har hjälpt pappa lite med datorn, skickat iväg cv och beställt hem ännu fler broschyrer om yrkeshögskole program som jag kunnat tänka mig gå.

Hjärtat kom en liten sväng efter sitt jobb och vi pratade lite.

Ikväll gjorde jag mat. Det blev kycklingröra med ris och grönsaker. (kommer bild längre ner)

Just nu i denna skrivande stund så känner jag mig ledsen. Det är väldigt många som har och som fortfarande påpekar min arbetslöshet och mitt gymnasieval. Jag blir pikad relativt ofta och just nu, så känner jag mig bara värdelös.

Jag minns dagen som det var igår, när man satt hos syo konsulten dagen innan gymnasievalet skulle vara inlämnat och man hade panik. Jag bad om hjälp och hon bestämde linjen åt mig, linjen som jag inte blev ett skit på. När jag sedan gick bartenderskolan så trodde jag att jag skulle få ett jobb, tji fick jag.

Det enda jag kan glädjas åt på min resa, är alla människor jag mött. Alla de som fick mig till att må bra och även de som gjort så jag växte som person. Jag tänker ofta på min resa jag hade på JB, innan jag tvingades att byta skola. Allt var relativt bra och man hade inga större bekymmer. Man fick lära sig så mycket varje dag, och lärarna var så inspirerade. En lärare speciellt, Sara, min mentor, fick mig till att växa enormt. Varje gång jag är ledsen så tänker jag på alla gånger hon fanns där för mig, alla vägledningar hon gav mig och tänkbara ord. Det betyder så galet mycket nu i efterhand.

Vissa dagar önskar jag bara att morgonen därpå, när jag vaknar, att allt är som i andra ring. Man gick upp tidigt, satte sig på moppen, steg på bussen, gick igenom dörrarna på JB och man började lektionen. Jag känner mig så dum som inte uppskattade det då, men det är så lätt att vara efterklok.

Så, alla ni som klagar på gymnasiet nu. Sluta, bara stanna upp och njut av det. Ni lär sakna det senare.

För övrigt, så ber jag alla er som pikar mig om ursäkt. Förlåt för att jag inte följde era "drömmar" eller lever upp till era förväntningar. Förlåt för att jag är arbetslös och inte kan få ett jobb (just nu). Men en sak är jag säker på, och det är att jag inte ångrar någonting. För alla människor jag träffat, alla saker som jag uträttat och allting jag åstakommit. Det är JAG stolt över. Jag är stolt över att få varit delaktig i människors liv, att ha uträttat saker för att hjälpa andra (som när jag lyckades få hela klassen från JB till Båstad) och för att jag lyckats med mina mål. Jag lyckades ta mig igenom gymnasiet och jag lyckades bli bartender.

Nu får jag helt enkelt sätta upp nya mål och sträva efter dem. Ni som inte gillar det, utan ska bara pika det. Fine, men då behöver jag inte er iheller.

Nu ska jag göra lite te och se på tv innan jag ska sova. Här kommer lite bilder.

Puss.